RAL 6003 Olivgrön

Olivgrönt ligger mellan grönt och brunt, med en grumlig, jordnära underton som aldrig slår över i det kraftfulla. Det är en ton utan glans i karaktären, dämpad och lugn, nästan som torkade löv eller gammalt militärtyg. Den karaktären gör den både tung och jordnära, aldrig högljudd.

På större ytor som köksluckor eller möbelfronter verkar olivgrönt stabilt och tar bort all kyla i ett rum, utan att värma det som ett rött skulle göra. I mycket dagsljus syns den gröna delen tydligare, nästan mossig. I dämpat ljus närmar sig tonen ett djupt brunt och liknar då nästan läder. Denna förvandlingsförmåga gör den intressant för rum med växlande ljus under dagen.

Till trä med varm, rödaktig ton som körsbär eller valnöt uppstår ett samspel som gör båda sidor lugnare. Mässing och borstat guld ligger nära grundtonen och verkar aldrig påklistrade mot olivgrönt. Natursten som kalksten eller ljus sandsten håller ytan jordnära, medan linne eller grov ylle understryker tonens textur ytterligare.

Ett steg ljusare fungerar cementgrått som en lugn övergång som inte dominerar luckorna utan följer dem. Gräddvitt fungerar som det passande vita till, som gör värmen i olivgrönt synlig utan att självt kännas kallt. Svartbrunt på handtag eller socklar sätter en mörk accent som jordar tonen och ger den en tydlig nedre kant.

Kromoxidgrönt ligger närmare rent grönt och verkar därför friskare, mindre jordnära än olivgrönt. Brungrått skiftar starkare mot grått och förlorar den levande gröna skimmern. Guloliv har mer gult och verkar därför ljusare och varmare, medan olivgrönt självt stannar i mitten av denna familj, dämpat och stabilt.