RAL 5011 Stahlblau

En kväll strax före skymningen, när himlen inte längre är blå och ännu inte svart: precis där ligger Stålblå. Det är en nyans med djup, som inte har något högljutt över sig men visar närvaro så snart man ser den. På en kökslucka verkar den som en lugn fixpunkt, på en kakelyta i badrummet som en liten vik där man kommer till ro. Den har inget kallt i negativ mening, snarare något samlat, nästan skyddat.

På stora ytor utvecklar Stålblå hela sin verkan. En komplett köksinredning i den här nyansen verkar sammanhållen och klar, aldrig tung, eftersom blåtonen fortfarande bär en aning ljus i sig. I mycket dagsljus visar den skiftande nyanser mellan blått och ett djupt grått, nästan som blöt skiffer. När bara lite ljus kommer in, till exempel på en norrsida eller på kvällen vid lampljus, närmar den sig Svartblå och ger rummet en tät, nästan sammetslen stämning.

Stålblå vill ha material med egen karaktär bredvid sig. Ljust ekträ för in värme i svalkan, medan borstad mässing eller antikmässing sätter en ädel kontrapunkt. På natursten som ljus marmor eller travertin verkar nyansen nästan maritim, på matt skiffer däremot mycket sluten och lugn. Linne eller grov loden i sandtoner som textil bredvid låter ytan andas utan att djupet går förlorat.

Ett steg ljusare tänkt står Fjärrblå bredvid, en nyans som har samma lugn men släpper igenom mer ljus och passar för angränsande ytor som inte ska verka lika tunga. Trafikvitt är det vita som hör till Stålblå, klart och utan gulstick, perfekt för fogar, ramar eller sockellister som ger blåtonen kontur. För handtag och sockelbländare passar Antracitgrå, som tar upp blåtonens djup utan att konkurrera med den, en kombination som väljs särskilt ofta i kök.

I blåtonernas grannskap har Stålblå sin egen plats. Svartblå går ytterligare ett steg in i mörkret och verkar nästan nattsvart, medan Gråblå förblir svalare och dämpad, med mindre synlig blåandel. Safirblå är däremot ljusare och klarare, nästan lysande i jämförelse, och för med sig en friskare, yngre ton. Stålblå ligger precis däremellan: mörk nog för djup, men fortfarande tydligt igenkännbar som blå.