RAL 5008 Gråblå

Något mellan skymning och hav lägger sig över ytan, ett blått som aldrig förblir helt blått, eftersom grått har blandats in som skiffer i vatten. Det verkar stadigt, nästan tungt, utan att bli kallt. På en kökslucka eller en större möbel uppstår därmed ett lugn som inte blir högljutt utan bär. Man ser på den att den inte leker, utan stannar.

På stora ytor som luckor eller dörrar visar Gråblå hela sitt djup. I mycket dagsljus verkar den sval och klar, nästan som blöt skiffer efter regn. När mindre ljus kommer in, till exempel i ett badrum utan fönster eller en kväll med lampljus, närmar sig nyansen antracit och blir mörkare, tätare, nästan nattblå. Det gör den till en nyans som anpassar sig efter rummet i stället för att överstråla det.

Mot ljust trä som ek eller lönn uppstår en kontrast som inte verkar hård utan balanserar varmt mot kallt. På natursten, särskilt på ljus marmor eller sträv kalksten, verkar nyansen som en fortsättning på ådringen. Metaller som borstad mässing eller matt svart sticker tydligt av mot den, medan textilier i linne eller ull tar upp nyansens lugn och gör den mjukare.

Med Duvblå ovanför uppstår en övergång som verkar som en gradient, två blåtoner som räcker varandra handen. Renvitt bredvid ger Gråblå sin klarhet tillbaka och låter den verka ljusare än den är ensam. Antracitgrå på handtag eller sockel drar nyansens mörka linje vidare och skapar en infattning som håller ihop allt. Dessa tre tillsammans är den kombination som beställs oftast när Gråblå utgör basen.

Jämfört med Antracitgrå förblir Gråblå varmare och mjukare, det finns fortfarande en rest av himmel i den. Granitgrå ligger nära den, men är mer neutral, utan det blåa skimret. Svartgrön för i sin tur in en annan riktning, mörkare och med en aning skog i stället för vatten. Mellan dessa tre förblir Gråblå den nyans som mest liknar en mulen himmel över Nordsjön.